Uzair ber mig gå hem. Han dansar sig bort. Försvinner med musiken. 
Försvinner från mig. Stäng av det fruktansvärda. Stäng av musiken. Uppfylld.
Jag finns inte. Vill bli hans musik. Förtrolla honom till mig. Ni alla stycken.
Ni alla som inte är jag. Försvinn. Han lyssnar enbart på mig. Skriva en låt. 
Vara i Uzairs kropp. Genom musiken. Jag vill dansa honom till mig.
Han stannar på Fredsgatan 12. Jag går. En aningen trött, osminkad, förvirrad.
Behöver sova. Vill och måste stämmer aldrig längre. Inget stämmer.
Kärlekssången stämmer. Men fel stämma.
Min själ är infekterad. Jag går till en annan bar. En del av mina fiender är där.
Det öppna såret läks fortare med sprit. Natten är räddad. Fastspikad kropp.
Blöder och skriker. Partyt lever och Jesus dör. Jag möter en vän i baren.
Jag berättar om min kärlek för henne. Att jag gråtit efter Uzair. Många gånger.
Han har lämnat mig ensam. Att mina ben tappar känseln. Går inte gå.
Många gånger. Jag ringt rrrringt. Jagat honom. Jagat för att läka mina sår.
Han sårar och läker. Många gånger.
Om han bara inte hade bjudit in mig. Kommer krossas när jag kommer ut.
Kommer alltid ut. Komma ut igen är smärtan. Krossas.
Först jag sedan mina ögon. Öppna aldrig ditt hjärta för mig.
Han bjöd in mig från dag 1. Det blir hans sämsta dag.
Min vän förstår inte min känsla. Hon blir orolig. Ber mig ringa min mor.

Ur: 05:30
Tina upp. Förändra. Frysa in.