Mörka mardrömmar. Under min dåtid, även i nutid. Svarta ansikten jagar mig. Svart asfalt. Jag springer. Nu vet jag varför. Nu av annan orsak än då. Mansansikten även form av kvinnor. Tecknar de vanliga mardrömsbilderna. Det hemska finns kvar. På ett vitt papper. Jag har kontrollen. Över de ansikten som är på jakt. Fortsätter använda avgrunden till att skapa andra ansiktsbilder. Dödar mina mardrömmar. Nu börjar vi bli bekanta. Jag är med dem. På det vita. Med pennan.

II: EFTERFEST

När vi vandrar genom gatorna och en efterfest. Svart och svart, ett mörkt humör. Sensuellt dystraste någonsin. Återkallad samling mörka vibbar.

III: JAG FÖRFÖLJER MIG

Minnen spelar på mina tankar. Svarta tangenter. Melodi som spelas om och om igen. Svart om natten. Varmare på dagen. Spelas hårt och sitter fast. Vill ha ett rosa sken om natten. Ett limegrönt vid 13. Ett stort svart. Långt bort. Rymdskeppet krossar. Det svarta är krossat. Kan inte komma så långt jag vill. En navelsträng mellan farkosten och förste kontrollant. Det luktar bränsle. Hittar en bro. Förgör minnet från de svarta tangenterna. Hittar en ny våning i nervsystemet. Det vita spelar.

IV: MADONNA

Hon försvinner. Från oss mot något annat. Endast kläderna kvar. Orange kofta. Vit skjorta. På sängen en hög med tyg. Fryser in det i frysen. Separationsångesten är svår. Hon finns i en kartong. Hennes skjorta mjuknar mig. Jag är henne. Känner hennes liv. Inget fotografi föreställande henne på en vägg. Bilden sitter i hjärnväggen. En tjej, en bild, en kvinna, en hon. Jag söker efter henne. Finner i drömmen. Vill aldrig vakna. Vaknar, och hon är borta igen. Kläderna kvar. Hennes liv på mig.

V: FÄRGER BEGRAVS

Om jag bara vetat. Detta avgörande. Dagen blir aldrig natt. Natt hela dagen. Missbruka inte mig. Det svarta, destillerad ur tjära. Ni folk ni går på asfalten ni mellan byggnader, omkring mig, ni är sandkornen i sandstormen. Ni ger mig befrielse, ni är havsskum mot ansiktet. Ni alla obekanta. Sover bredvid mig. Färger begravs. Detta avgörande att alltid fortsätta återvända, till det bekanta obekanta.

VI: NATTODJUR

Svarta rum. En avdelning som inte existerar. En avdelning i mig själv. Det är mörkt men ett bra ställe. Djuren sitter redan i fängelse. De äter och sover. Protektor. Svep natten om dig. Dra upp en gardin. Låt mörkret skydda dig. Svep in dig i tyg. Låt mig vila mitt huvud på ditt knä. Det luktar lakrits. Det luktar värme.

VII: DEREALISATION

Upplevelse av att omvärlden förändrats, blivit overklig. Ibland grym och förvriden. Ibland lustig. Tankar som exploderar, de svämmar över det översta. Exceptionell upplevelse. Ryms inte inom det normala. ? Överensstämmer min verklighet med din verklighet. Hjärnan den ständiga utgångspunkten. Ni blomstrande blommande tankar. En kärleksrelation mellan två system. Problem är inte de tokiga tankarna. Problem är de normala. De stänger in. Det friktionsfria livet når inte fram till utmanade gränser. Det innebär tragedi. Anstiftas krig i hjärnan. Bli inte tokig. Bara småtokig.

VIII: DO NOT DISTURB

Fokuserar på dig. Vill känna andra tankar. Vila mina egna, en stund. De intressanta stimulerar min hjärna. Det tröttar inte ut. Låt mina vila genom dina vetenskaper. Tvåla in min hjärna.

Stör inte mitt fokus.

IX: DE FÖRGÄNGLIGA

Förändringar, stora som små händelser. En kärlek försvinner, en blomma dör, kriget är slut, arbetet är borta, en sprucken pool. Berättelse om alternativ och manifistera. För att glädja, lindra och skapa kamplust.

X: ÈCLAT : Susan Szatmarys word

I wanted to present a girl longing for the sun and light. How she moved from her country when she was 13 years old. Being lost in her emotions. Her creative and distinctive eyes. How she manage her sadness and loning för the sun, rays of light, horizon, view, èclat.

When I explained my memories to Vanessa Sahlman about the girl, she started immediately sketching and she translated all my word and emotions to the following: FLICKAN That´s the girl, me when I was 13 and moved to Sweden. KVINNAN me today, looking back and creating the woman that is carring these bags. That unique person behind her bag. She owns emotions. All she can think of is to come back home.

Her inner home.

XI: SÖDERBO

Rörelseriktningar i min lägenhet, en annan riktning i våningen ovanför. Ni under mig, är för mig begravda, ni hör mina steg men ser mig inte. Olika känslor samtidigt i en byggnad Du allra längst upp, hissen upp, vi har sex.

I trapphuset är det tomt.

Olika energier i ett lägenhetshus. Ni grannar bredvid, ni hör kanske mitt skratt över stupet. Ni grannar tror troligen skrattet är för ett skämt.